Liten går inte upp i vikt som han ska... vet inte vad det beror på alls. Jag helammar och han är nöjd och glad. Är stadig och pigg och ganska aktiv. Gråter sällan så jag märker inget på honom som skulle kunna tyda på att maten inte räcker till. Bvc tjatar på om att jag ska tilläggsmata honom med ersättning men han är inte intresserad.
Igår vägde vi honom och då hade han gått upp 60 gram på 1 v... gav honom mat och han ökade ytterligare 40 g. Lite för lite efter att ha ätit men han släppte bröstet och var nöjd... Samtidigt som bvc tjatar på om att jag ska tilläggsmata och att hans viktuppgång är för liten så säger de också åt mig att inte oroa mig eller känna mig stressad... döööhh, vad tror de? De gör mig ju stressad!

Så för att vara säker på att det iaf finns mat så det räcker beställde jag en bröstpump igår så här ska nu pumpas! Om inte annat vill jag öka på produktionen så att man kan frysa in lite mjölk också...

Igår tränade jag första gången på 11 månader! Körde ett step up pass och helvete vad jobbigt det var! Men iof sig var det inte så lustigt när jag promenerat 1,3 mil under dagen också. Hoppas på att kunna fortsätta detta passet varje vecka och kanske på ngr kvällar i veckan klämma in ett eller två crosstrainerpass i veckan.

Jag har promenerat ca 11 mil under april månad och än är månaden inte slut... undra om jag kommer att klara av att slå förra månadens 16,4 ml?!

Det där med att äta en variant av lchf och vara "sockerberoende" är inte det lättaste! Det är mycket lättare att köra strikt! Körde lchf-light under 1,5 v tid men då slutade V att bajsa, vet inte om det hade ngt sammanhang men det började i samma veva. Åt lite mer kolhydrater och vips så började han bajsa igen. Det var inte det att han var hård, för det blir inte det när man ammar men han fick liksom inte ut det!
Ska göra ett nytt försök nästa vecka med att dra ner på kolhydraterna för när jag äter så mår jag som bäst! Blir det samma sak med lillen så får jag helt enkelt vänta tills jag slutat amma.

Mår väldigt dåligt över min mage och jag vill göra en full bukplastik i framtiden... men hur 17 får man tag i pengarna?
Funderar på att öppna ytterligare ett sparkonto och där sätta över lite pengar varje månad. Även små summor blir stora summor i slutändan men det tar bara lite extra lång tid innan man nått dit. Sätter man över 500 kr/månad tar det ca 8 år innan man sparat ihop 50 000:-... känns som en evighet.
Funderar på att ta tag i stansningen av smycken. Blir inga stora pengar men ändå...

Idag är det sista dagen på sportlovet. På måndag är det dags för barnen att börja skolan igen. För min egen del känner jag att det ska bli skönt att komma tillbaka till rutinerna igen fast man kan ju inte påstå att man vänt på dygnet detta lovet nu när man har en liten här hemma som gärna vaknar vid halv sex... Promenaderna har blivit lidande denna veckan eftersom det varit påsk och barnen haft lov. Men nästa vecka tar jag nya tag. Sedan i tisdags äter jag en mindre strikt variant av lchf. Ammar ju lillen så jag får inte köra strikt för banta ska man inte göra när man ammar men att ta bort kolhydrater i form av godis, läsk och annan onyttig mat och istället äta lchf men äta lite mer kolhydrater. Jag mår iaf prima just nu och tycker det är sååå skönt att ha kommit över sockersuget!

Oj, nu var det evigheter sedan jag skrev ett inlägg.
Den 20 februari blev jag mamma till en liten kille som vägde 3510 g och mätte  48 cm. Allt gick bra och vi mår kanon!
Är fortfarande trött och sliten men blir piggare och piggare för varje dag. Mannen har återgått till jobbet denna veckan och jag och den lille har hängt med varandra hela veckan medans storasyskonen varit i skolan. Vi har tagit promenader med vagnen vilket uppskattas av den lille... det uppskattas även av mig då mina andra barn aldrig uppskattat att åka vagn så med dem har det inte blivit så många långpromenader.

Ja, igår gjorde jag det! Beställde hem en sk Belly Bandit... Inte billigt men jag hittade den till ett nedsatt pris på nätet så  fick den lite billigare iaf. Om den fungerar återstår att se men jag ger den gärna ett ärligt försök för OM den fungerar (vilket många skriver att den gör!) så kanske magen återhämtar sig ganska bra denna gången.

Idag är det onsdag och jag känner att tiden går alldeles för fort nu... jag är inte redo ännu men det finns liksom ingen återvändo... Halva veckan har gått och om 5 dagar är det dags...

Idag är det 7 dagar kvar. Vid denna tiden om en v kan jag vara färdigopererad och ha min lill* hos mig. Längtar jättemycket efter att få träffa den lill* i magen men ändå så skrämmer det skiten ur mig... Känner mig inte alls redo för det och kommer nog inte känna mig det heller. Men så fort liten är ute kommer allt säkert falla på plats.
När man väntade nr 1 segade sig tiden fram, man tänkte bara på barnet i magen. Nu när jag väntar nr 3 springer tiden iväg och helt plötsligt är man nästan vid målet... Dagarna är fulla med aktiviteter, det är fotbollsträning, innebandyträning, pysselgrupp, läxor mm. Man har hela tiden ngt att sysselsätta sig med och när det för en gångs skull blir lite lugnt somnar man utmattad i soffan... Men så får det vara när man är höggravid, det är helt ok!!

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 2 fulla dagar (v37+2).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.

Ibland blir jag så arg... och besviken. Har hela graviditeten matats med att det måste vara en tjej denna gång och då har jag slagit dövörat till för detta har jag fått höra hela graviditeten. Men när vänner tom säger att det är synd om mig om jag skulle få en pojke till undrar jag hur de tänker... Vadå synd?!
Jag är gravid med ett barn, bara det att kunna bli gravid och se och få känna denna lilla varelse växa i min kropp är helt otroligt. Det är så mycket som kan gå fel och för mig är det viktigast att barnet mår bra och har 10 fingrar och 10 tår. Sen om det har en snopp eller snippa ger jag blanka f-n i ärligt talat.
Men när tom barnen blir matade med detta i skolan av deras klasskamrater (barn till dessa föräldrar som säger detta till mig), att det är synd om deras mamma om de får en lillebror blir de förvirrade och ledsna. Vi har pratat massor här hemma om att man får de barn man får och man kan inte styra över om det blir en pojke eller flicka men oavsett vad det blir kommer det vara ett litet syskon till dem som de kommer att älska oavsett. Könet är inte det viktiga. De hoppas ju på att det är en liten lillebror för de vill lära honom att spela fotboll (kan man göra med en tjej också men de tänker inte så)... men vet inte riktigt vad de ska känna när de blir matade med detta i skolan.

Om 10 dagar får vi veta vad som bor i min mage - spännande!

Inatt blev det inte mycket sömn. Äter i vanliga fall nu när jag är gravid Citodon och Lergigan till natten för att kunna sova skapligt eller iaf få  någorlunda sömn men jag hade turen att dra på mig en envis förkylning och självklart får man en hemsk hosta. När jag igår började spy pga hostan ringde jag vc och fick Mollipect utskrivet. Tycker inte om att knapra piller/medicin i vanliga fall och allra nu när jag är gravid undviker jag det så gott jag kan och därför vågade jag inte ta mina andra mediciner = sömnlös natt =(

Vet inte om jag ska våga mig på en natt till eller om jag ska ta Mollipect inatt igen och hoppas jag sover iom att jag inte sov inatt...

Har iaf pysslat lite till bebisen. Hade dekorband hemma så jag köpte hem napphålsringar och clips och sydde lite tuffa napphållare till den lill*. Tycker inte om allt det "pluttinuttiga" som finns att köpa.

Idag har jag varit och handlat det sista till mig och bebisen. Lite medicin som ska tas inför snittet och lite amningskupor mm till mig. Bebisen fick 2 st filtar, 1 bomullsfilt från LUNDMYR of Sweden och en fleecefilt från Villervalla... Det var 50 % på dem och jag kunde inte motstå dem :) Köpte även 1 förp babysemp ifall att inte amningen kommer igång eller funkar, då slipper man inte stå där i panik när ICA har stängt. Fick vara med om det när de andra barnen var små och sedan dess har jag helst det hemma i nödfall.

Min mor ringde också och frågade om de skulle ordna med mat när de kommer om 2 v - blev liiiite nervös när hon ringde ang det för det känns ändå så långt borta men ändå är vi så när... 2,5 v kvar nu!! Inom 2,5 v har jag en liten bebis - hur gick det till?!

Är helt slut efter dagens shoppingtripp... man orkar inte mycket längre och det känns att man är höggravid. Men jag ska försöka njuta de här sista veckorna som är kvar även om jag ibland vill spy på situationen...

 

Tiden rusar iväg och trots att jag tycker att tiden går sakta så går den egentligen väldigt fort. Jag har redan hunnit till graviditetsvecka  36 (v 35+4). Idag är det 19 dagar kvar. Har fortfarande lite saker kvar att fixa innan vi är klara men snart så =).

Bebisen:

 Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda jämfört med tidigare? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.

Vikt 2 800 gram.

Jag:

Din livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. Försök att äta nyttigt och varierat. Barnet får all sin näring i från dig. Tankarna rör sig säkert mer och mer kring barnet. Kanske känner du oro inför förlossningen. Men en dag finner du att längtan efter att träffa barnet har tagit överhanden och att eventuell rädsla har bytts ut mot längtan efter förlossningen.